SchysstGamer föddes inte i ett styrelserum. Det föddes ur en frustration – och ett ansvar.
Gamingpappsen såg hur spelvärlden långsamt förändrades. Platser som en gång var fyllda av skratt, samarbete och gemenskap blev hårdare.
Chattar blev elakare. Tonen råare. Tröskeln för att våga prata blev högre. Särskilt för de som behöver gemenskapen mest:
Samtidigt såg han något annat, något farligare än hatet: Tystnaden.
Han såg hur schyssta spelare slutade prata. Hur många som egentligen ville spela respektfullt, men inte orkade ta fajten mot toxicitet. De stängde av mikrofonen. De drog sig undan.
Normen höll på att förskjutas – inte för att de elaka var flest, utan för att de hördes mest.
Då föddes #SchysstGamer. Inte som ett "var snäll"-projekt med pekpinnar, utan som ett ställningstagande.
Initiativet startades för att:
1. Visa att respekt och styrka kan samexistera.
2. Göra det okej att säga ifrån utan att bli aggressiv.
3. Skapa en trygg plats där fler vågar spela, prata och vara sig själva.
Och kanske viktigast av allt: För att visa sina barn – och andras – att man kan vara en del av gamingvärlden utan att bli någon man inte vill vara.
#SchysstGamer handlar inte om att vara perfekt. Det handlar om att vara medveten.
Varje match, varje chatt, varje ord är en byggsten.